"Om det regnar när du kommer till Istanbul" (aura latina)
När dikten börjar faller skymningen i den väldiga staden vid Bosporen, där författaren vistats till och från de senaste åren. Det som följer är en vindlande yttre och inre resa allt längre in i natten och regnet. Här samsas konkreta bilder med mörkt gnistrande reflektioner och efter hand växer "Om det regnar när du kommer till Istanbul" till ett existentiellt drama.