Från långdikten "Om det regnar när du kommer till Istanbul"(2007)



Om det regnar när du kommer till Istanbul
stig in i en taxi, be chauffören köra dig till

Süslü Saksı Sokak, känn den fuktiga kvällsluften
mot ditt ansikte genom den nedvevade rutan

medan du åker förbi de ödsliga parkerna
nere vid vattnet, de arbetslösa orakade männen,

tehusen du aldrig kommer att besöka
åk över Gyllene hornet och snart är du framme



vid kaféet Şiirci där allting väntat på dig
utan att veta vem du är

transistorradion som inte varit inkopplad på
många år, de europeiska stationerna på kortvågsbandet:

Beograd, Bordeaux, Dresden, Sofia
hör hur det sprakar till när kontakten sätts i

rösterna kommer till liv efter alla stumma år
genom krukväxterna och de immiga fönstren



skymtar boulevardens sotfärgade fasader nedanför,
de spöklika lägenheterna utan någonting på väggarna,

de staplade kartongerna med defekta leksaker
i lagerlokalernas fönster, bottenvåningarnas barer

där kulörta lampor nätt och jämnt anas genom
vita spetsgardiner, känn trösten i de

främmande orden, i kaminerna som tänds runt om
i staden, de frusna fingrarna som söker värmen



känn trösten i att vara otröstlig en vinterdag,
tystnaden i dolmuş-köerna därute, de trånga

elektronikaffärerna, de utrymda kontoren där bara
ett bord och en askkopp har lämnats kvar,

skrotsamlarnas kärror som gnisslar i gathörnen,
den trasige mannen som med en kloliknande stålklinga

river upp kvarterets soppåsar, de lysande jordgloberna
längst inne i vissa trähus vid Bosporen,



katterna på antikvariaten, de bleka bröllopsfotona
på rivningshusens vindar, kom ihåg deras

leenden, deras kostymer, deras klänningar
kom ihåg att det ännu ska finnas kvällar då

du inte vet vad du ska ta dig till
då du ska stå tomhänt fylld till brädden

av det som inte kan bäras och ändå måste bäras
den inre härvan som är ditt villkor



(c) Henrik Nilsson 2007  


subotnik systems